anamaria

hur metal är det att kalla alla djur för kompis?

fan vad jag har saknat det här. vakna sent och lyssna på vrålhög musik.
att bara må jävligt bra. det är lördag och jag ska antagligen ut ikväll och inte göra ett jävla piss tills dess.
såg lite av saotv och skrattade mig halvt fördärvad. sjukt roliga killar alltså.
plus att jag är så jävla säker på att ida skulle kunna vara tillsammans med chris, de skulle bli ett grymt par.
project.

träffade några filmvetare igår, men det var på tok för många som inte dök upp. inte bra.
hur fan pallar folk att blogga varje dag? jag förstår det inte. kanske är därför man har en blogg, i dont know, men det är ju jättejobbigt att skriva om sin dag, varje dag. eller som knibbe frågade mig för ett tag sen, varför i helvete man har en blogg när man inte är känd. "finns väl ingen som vill läsa om ditt liv eller?"
morr.

anyway. peppad som fan! londonlondonlondon.
blir lite extra peppad när jag hör Tonight I have to leave it och bara tänker på sköna tider med ida och lee och hur jävla grymt det kommer bli.
helvete vad jag hoppas på musikjobbet. hatar att göra mig själv besviken, men HELVETE vilken jobbchans!
spelar ju nästan ingen roll vad jag jobbar med, jag kommer gå på konserter varannan dag ändå.

nathan tycker att jag är hardcore. jag gillar det.
jens tycker att han är hardcore.
haha.

nu är jag hemma. no more ireland. bort med asjobbiga barn.
planerar resan till london med lee nu, ser fram emot det som faan. så skönt att veta att det inte kan bli nån "cim-situation" av det eftersom jag åker själv om hon plötsligt skulle ångra sig, och att ida redan är där å väntar på mig.
eda bacon, jag saknar dig så jävla mycket! du skriver ju fan ALDRIG. hur går det egentligen?

anyway. kom hem femte, i onsdags alltså, utan bagage.
sticky i torsdags med mämälääh och nathan, alltid lika trevligt, men sjukt chockerande att träffa patrik igen. en lerumbo som jag var hemligt förälskad i för tio år sen. kände inte igen honom alls först. blev ett lagom snurrigt samtal efter en flaska vin och tre staro.
vaknade klockan åtta fredag morgon av att telefonen ringer, det är från landvetter, de har hittat mitt bagage (YES!) och jag säger till dem att skicka hit det snabbt som bara fan eftersom jag ska vara på tåget till kalmar kvart i elva.
beodrat och gjort, bagaget var hemma klockan nio, jag var nöjd å hann med tåget.
hade en grym helg med min jens, träffade martin - ze inneboende, och hans flickvän ruskigt snabbt.
kom hem söndagkväll, läkarbesök måndag morgon, ledig tisdag och idag var jag tillbaka på Pita.
kändes faktiskt helt okej, jag har nog inte tappat allt för mycket. den nya tjejen var trevlig också.
var på sticky igår med jens å såg silverstein, kom hem runt midnatt, går upp vid nio, jobbar på pita till två, kommer hem och jens sover fortfarande. väckte honom såklart, gav honom mat och tvingade ut honom i iskallt väder för att följa med mig till mitt ekg-test.
men nu är jag ledig! inget jobb förrän tisdag och det är ASSKÖNT.

fan vad jag har saknat konserter. speciellt med ida, dom konserterna är bäst. det bara är så. vi gillar exakt samma låtar, släpper loss på samma sätt och tjejen gör ju fan alltid bort sig någon gång varje dag.
fan vad jag längtar efter london.

och berlin! jag ska till berlin den 27e! helt grymt ju.
jag och min jens.
det är fan bäst att vara kär.

jävla jobbigt att jag inte kan lyssna på saosin längre.
för mycket känslor. för bra musik. äckligt jobbigt.
ont i magen så fort jag ser en låttitel.

jul snart. sjukt läskigt hur fort tiden går när man är hemma. en dag i monksgrange kändes ju fan som en vecka.
note to self - send dasha a christmaspresent.