anamaria

jag pallar fan inte längre.
jag är ju helt seriöst sjuk i huvudet.
varför blir jag paranoid varannan dag?
varför kan jag inte bara tänka (överanalysera) som en vanlig tjej å tro lite på mig själv?
tydligen omöjligt.
å tydligen så lockar det äckelgubbar från alla håll å kanter.
äckelgubbar.
om det kommer en enda jävel till med en "uppmuntrande blick" eller en sliskig kommentar så får han garanterat en sax mellan benen.
Låt. Mig. Vara.

på tal om det. mail från äm i juli;
"ibland undrar jag om du inte borde hålla dig borta helt från killar ett tag, nog för att jag är arg på dom ibland och fördömer y-kromosomen, men du HATAR dom verkligen och tycker verkligen att dom är IDIOTER på riktigt, ganska ofta. det kan inte vara bra?"

jag har ju mina anledningar till att kasta blixtrar mot varenda kille jag ser. (förutom några få. jävligt få)
det är ju deras fel att jag har ett hjärta av sten, är paranoid och inte litar på en enda jävel.
skit att man ska vara beroende av er.
å för i helvete. lär er att ta en hint. en signal. snälla?
sen tycker jag också att det är jävligt konstigt att man lyssnar på deprimerande musik när man redan är deprimerad. borde man inte lyssna på något uppiggande då?
har märkt att jag börjat lyssna på lugn musik typ..fem gånger mer än innan.
inte den vanliga smörjan som går på lugna skitfavoriter ("getting shitfaced, listening to Sad FM") utan låtar som faktiskt har en text, som man tyvärr relaterar till mer än man vill, men ändå, det är inte I LOOVEE YOOUUU hela tiden.
min ipod har börjat skärpa sig också. vanligtvis när jag vill lyssna på lite lugnare musik så lägger den in raised fist mitt i allt. jag älskar inte det. men nu har den blivit bättre. den vågar väl inte annat.

när vi ändå är inne på kill-ämnet så kan jag ju påpeka att Sveriges Snyggaste Kille finns i mitt soprum. eller fanns. i alla fall när jag såg honom. jag dog sjutusen gånger när han tittade upp, slängde med håret och log mot mig. (visade sin tatuerade arm, blinkade förförigt, pekade på mig käckt å sa "tjena stumpan". eller nej..vänta nu..)

det är något fel på min rygg. den knakar. jämt.
jag sitter ju ner hela jävla tiden å när jag reser på mig så känns det som att ett par kotor trasslat till det så jag vrider på mig å det knakar nåt så förbannat högt. eller nej, det liksom..rasslar..? äckligt, men jävligt skönt.

max har börjat på mitt jobb. max som är cims lillebror å tillsammans med en av chefernas dotter emma som till förvåning också jobbade här för nån vecka sen.
familjföretag.
hur som helst, det är rätt skönt att ha honom här på morgonen. han är så gott som alltid glad å säger konstiga saker så man skrattar. jobbigt att han är ute resten av dagen bara.

FOLK! VAKNA TIDIGT Å LOGGA IN PÅ MSN!!
i alla fall denna veckan, jag har astråkigt mellan åtta å tolv.
använder ett block som dagbok å har skrivit 26 sidor på två veckor.
så mycket har jag att göra.
å så mycket snurrar mina tankar runt runt runt.

jag har blivit emo. jag tycker att meningen "sharing different heartbeats" är jättefin. borde sluta med den lugna musiken.

just nu finns det vissa saker jag verkligen vill höra. å göra.
men mest höra.
fast nu är jag hungrig.

tell her that her eyes still do for you