anamaria

Jag blir så trött. Så förbannat jävla trött.
Visst, modebloggarna har lyckats ta över sverige helt å det är väl okej på ett sätt, låt dom hålla på för fan, om det nu är så roligt. Så länge jag inte behöver läsa något.
Massa uppståndelse över blondbella hit å dit, tjejen som tjänar så äckligt mycket på att skriva på internet, så jag tänkte att det kunde vara intressant att läsa lite om allt. Tro fan att hon verkar intelligent då. Jävla störande.
Men, det går ju sjukt bra för henne redan nu, så med all uppbackning hon får från alla håll å kanter så kan det ju knappast gå neråt än på ett tag.
Kenza (?) däremot, har tydligen hittat sitt livs kärlek i grekland efter nån vecka.
Det finns verkligen en orsak till varför jag inte pallar att läsa modebloggar som är skrivna av minderåriga tjejer.
Nej okej, det finns fler än en. Rätt många faktiskt.

Att överhuvudtaget köpa kläder, typ.
Jag hatar det. Jag hatar det.
Det enda som är lite roligt att köpa är t-shirts å det är väl därför jag har så jävla många. Som jag aldrig använder dessutom.
Men byxor. Förbannade jävla skituppfinning. ÄT BAJS.
Eller klänningar. Hu.
Nu är det såhär att jag inte blivit välsignad med en sjujävla kropp från Gud, han ville tydligen testa sina gränser lite mer, typ "hur stora höfter kan en tjej ha innan det ser skadat ut?". Titta på mig.
Sen övertalade han min mamma att jag skulle dansa balett, bara för att det skulle matcha höfterna å göra det ännu mer jobbigt för mig att hitta något som passar.
Balettmuskler is djävulskap. evil.
De skrattade säkert gott tillsammans ett tag, speciellt mamma å pappa när de fick lite fetare plånböcker.

Jag börjar alltid gråta i omklädningsrum.
Det är inte så att jag inte försöker komma över mitt dåliga självförtroende, för det gör jag. (tack jens å äm, ni är darlings som säger att jag är fin när jag ser ut som en allergisk buffalo)
Det är mer att folk häpnas över mina storlekar.
Jag var inne på ett ställe för att köpa byxor å pratade lite med expiditen, som var jättetrevlig, å hon tog upp ett par byxor som jag ville prova.

Jag: Är det svenska storlekar?
Hon: Nej de är spanska, så de här är 40, haha, å det är ju alldeles för stort för dig!
Jag: Eh..nej, jag har faktiskt 38/40 som storlek.
Hon: VA?! men du ser ju så smal ut! Det skulle jag aldrig tro!

Jag ville sparka ner henne å säga att alla har inte storlek 34 och JAG ÄR FÖR I HELVETE INTE NÅN JÄVLA JÄTTE.
Men istället frågade jag om ett par jeans som hon hade plockat fram.

Hon: Javisst, prova du. Fast de här är jättestora, 30-or, vilken storlek har du i jeans?
Jag: Ehrm. 31.
Hon: 31?! Herregud. Du ser ju jättesmal ut?

Detta scenario har alltså funnits i mitt huvud redan innan det faktiskt hände på riktigt.
Jag har samma diskussion med mig själv varje gång jag provar något.
Jag har smal mage å små bröst. Det är väl det som får mig att se smal ut. Gud så roligt.
Hade vart ännu roligare om jag kunde gå in i vilken butik som helst å fått på mig kläderna.
På BIK BOK är jag XL. Kul va?
När fan ska någon högt uppsatt modeidiot fatta att alla tjejer är inte 165 cm med smala lår, liten rumpa å storlek 37 i skor?
Jag känner mig verkligen gigantisk.
Har också märkt att så fort jag går ut så tittar jag ner i marken. Omedvetet. Jag vågar inte möta andras blickar för då undrar jag bara vad de tänker om mig. Jag ser ju inte ut som de typiska söta svenska tjejerna. Jag skiljer mig rätt rejält därifrån.

De som känner mig riktigt ordentligt vet att det finns en viss någon som inte alltid är snäll mot mig.
Allt som denna någon har sagt till mig sitter verkligen fast. Det är skitsvårt att få bort.
Så förlåt mig om jag börjar gråta när vi är ute å shoppar nån gång, det är antagligen bara för att jag är dubbelt så stor som dig i alla storlekar förutom bh'n och vill skära sönder ansiktet.
För att låta lite mer emo.

Hur som helst, jag är tillbaka från London nu, saknar det en del men har fått jobb på sticky, vilket är sjukt roligt.
Ska flytta ihop med jens om en månad, min mämäläh kommer hem om 2 veckor å jag har jättemycket pengar. (jag köper ju aldrig nåt. rätt ekonomiskt det här med dåligt självförtroende)
och NEJ, jag vill INTE flytta min blogg. vafan? varför sa den så till mig? dumma.

Ska skärpa mig lite nu å skriva oftare.
promise.