anamaria

Nu har vi varit här en vecka. Jag har jobb.
Jag har tröttnat på jobb.
Rätt spännande med alla jävla namn.. vanligtvis har jag haft typ fyra jobbarkompisar, här är det fyra chefer å typ 20 anställda. Från olika länder. På fyra dagar har jag jobbat med svenskor, italienare, canadensare, en londoner, en aussie, en från estland, en slovak(ie..?) å petra vet jag inte vad hon kommer från.
Cheferna är grymma, speciellt Das (dazz?), han är alltid på så jävla gott humör.
Vilket jag verkligen inte var i morse när jag började, stressade till tunnelbanan som vanligt, vilket jag inte behövde egentligen eftersom verve inte öppnar förrän 11.30 så man måste stå å banka på dörren om man kommer innan. Anyway så är jag sjuk också, feber å en jävla massa snor, plus att jag av någon dum anledning somnade jävligt sent igår (eller nej, jag pratade nog med jens?) så jag var inte på topp när jag skulle gå å byta om i personalrummet.
Träffade Das.
- morning!
- morning..
- ZÛCKERCOCKA!
- mm, ja.. sockerkaka..

Det var det första jag hörde honom säga när Ida presenterade mig för stället i måndags.
- där borta har du Das..
- ZÛCKERCOCKA!!!

Händer en del grejer här som inte riktigt känns som att det skulle kunna hända nån annanstans.
Typ att jag provade skor i en timme å blev inte nöjd, förrän jag hittat ett par som sen naturligtvis visar sig vara alldeles för dyra, men då säger killen som behandlat mig som en prinsessa hela tiden att om jag kan tänka mig att komma tillbaka om en halvtimme, när han slutat, så kan han ge mig personalrabatt å problemet är löst.
Said and done.
Sen att jag fick £15 i dricks. Tack.
Att jag serverade ett par killar som var jäkla trevliga (definitionen av indiepop) å sen visade sig spela i ett band, som otroligt nog, skulle ha spelning i camden på söndag när jag, otroligt nog igen, är ledig! De sa att jag skulle höra av mig å säga hur många kompisar jag skulle ta med, så skulle de försöka fixa nåt.
Man tackar. För deras två pund i dricks också.

Annars var det en jävla pissdag idag. Folk stressar fan ihjäl sig för ingenting å är äckligt otrevliga när det verkligen inte behövs. Jag vill ha en Jens att komma hem till som kramar mig å säger att jag är värd bättre.
Pallar inte att vara sjuk. Speciellt inte när jag ska ha kvällspasset imorrn, jag vill inte. Jag vill inte.
JAG VILL INTE!
Visst att det var bra att hitta jobb så fort, men nu vill jag bara vara ledig å leva lite.
London känns inte rätt längre. Jag vill hem. Eller så vill jag att hem ska vara här. Jag är inte helt hundra på den än.
Hur som helst så känns det som att mitt liv går ut på att vakna, gå till jobbet, jobba, gå hem, sova, vakna, gå till jobbet..ja ni vet. förutom igår. då gick jag en omväg på en timma för att komma hem. tack.
En månadskort kostar 1 200 spänn här. Om inte lite mer. Men det är faktiskt värt det.
Jag vill vara ledig. Inte jobba äckelpäckelpass med idioter. Idiotgäster kan jag ta hand om, men när man måste jobba med kötthuvuden så..blä.

Kommer nån till london snart? Kom på en tisdag, då är det student's night å det är fan det bästa just nu.