anamaria

Åkte till barcelona med penso lite spontant förra lördagen. Vi fick sol, skor, skjorta å toppar så det kändes värt.
Asgött att komma bort lite. Å hem till en mindre storm såklart.
Mindre gött att börja jobba igen. Har börjat tröttna på det mesta inom jobbvärlden å vill helst göra ingenting tills jag blir rik å sen luta mig tillbaka å fortsätta göra ingenting. Med pengar.

Har bestämt mig för att söka till Griffiths. Stark känsla av att det kommer gå käpprätt åt skogen, men då är det väl bäst att jag söker i tid så jag kan ställa saker å ting till rätta igen. (läs: hota/muta tills jag får min vilja igenom)
Ett av mina jobb vill jag sluta på. NU. Kan tyvärr inte säga upp mig bara.

Jag är gammal förresten. Asgammal.
Jag hatar 18åringar, jag hatar när de super, när de skrattar, när de dansar, när de betalar mig i garderoben, när de blir arga, när de hånglar, när de inte kommer in för att de inte är 20 (eller nej vänta, det gillar jag faktiskt) å ja, allt som hör därtill.
De tar så JÄVLA mycket plats. FÖRSVINN.
Men eftersom de vann igår så valde jag att fly fältet. Hem till rockbaren, som julia så fint uttrycker det.
Jag hatar att vara brunett, stor som en jävla flodhäst å klädd i t-shirt bland mina totala motsatser.
Tur att jag har världens bästa pojkvän å att han hatar mina motsatser. MWAHAH!

Slutet av gårkvällen blev ett telefonsamtal från äm som undrade om jag skulle ha mina vantar eller om hon kunde få ligga lite.
Jag valde att gå hem utan vantar så jag hoppas det var värt det.