dumma.

Jag vet inte varför riktigt, men när Jimmy Bäckman försvann så stirrade jag på bara på fotot och rubriken.
Det är så jäkla konstigt, andra gånger när jag läst om människor som försvunnit så har jag mest suckat lite uppgivet och tänkt att nästa gång man läser nåt om det så står det väl vart de hittat kroppen, men nu vägrar jag gå med på att de ska hitta nån jävla kropp, de ska hitta Jimmy å han ska berätta vad som hänt honom å alla ska bli glada igen.
Jag fattar inte varför det känns så speciellt den här gången. Kanske för att det var runt jul? Kanske för att Simon försvann några veckor senare också? Kanske för att de var rockare och i min ålder?
Hur som helst så är jag sjukt nervös varje gång Jens är ute själv, hur löjligt det än kan låta.

Jag blir så jävla ledsen när något pucko bara får för sig helt sjuka grejer.
Ta en killes liv, typ. En kille som ser så förbannat fin och snäll ut.

Fan ta de som mördar oskyldiga människor.
Fan också.
Jag hatar när snälla människor dör.

mwahah

Okej jag vet att jag är pissdålig på att blogga å borde inte ens kalla mina små skriverier för det, men skitsamma, jag måste få göra av mina tankar nånstans.
Å så måste jag få be er att kolla in den bästa
reklamen nånsin, från london. Första gången jag såg den stod jag bara å skrattade för mig själv. Gör jag iof nu med.

edit: jag hittade en till, fast den totala motsatsen! den här!

Jag vet inte riktigt vart jag ska göra av mig själv numera. Jag är arbetslös å det är nåt så förbannat tråkigt.
Så tråkigt att jag kollat in Melodifestivalens bidrag å hoppas på Alcazar, Caroline af Ugglas å så var det nån mer som verkade okej.
Bah!