dumma.

Jag vet inte varför riktigt, men när Jimmy Bäckman försvann så stirrade jag på bara på fotot och rubriken.
Det är så jäkla konstigt, andra gånger när jag läst om människor som försvunnit så har jag mest suckat lite uppgivet och tänkt att nästa gång man läser nåt om det så står det väl vart de hittat kroppen, men nu vägrar jag gå med på att de ska hitta nån jävla kropp, de ska hitta Jimmy å han ska berätta vad som hänt honom å alla ska bli glada igen.
Jag fattar inte varför det känns så speciellt den här gången. Kanske för att det var runt jul? Kanske för att Simon försvann några veckor senare också? Kanske för att de var rockare och i min ålder?
Hur som helst så är jag sjukt nervös varje gång Jens är ute själv, hur löjligt det än kan låta.

Jag blir så jävla ledsen när något pucko bara får för sig helt sjuka grejer.
Ta en killes liv, typ. En kille som ser så förbannat fin och snäll ut.

Fan ta de som mördar oskyldiga människor.
Fan också.
Jag hatar när snälla människor dör.

Kommentarer
Postat av: Torkel

Jag vet vad du menar, det känns alltid så mycket värre när det är en snygg person som försvinner. Mördare brukar ju annars fokusera på att sålla ut bland de mindre estetiskt tilltalande och då suckar man och tänker i två sekunder på vilket slöseri det är. Fula människor måste ju också få finnas, vem skulle annars städa våra toaletter och laga våra bilar när de går sönder?

Postat av: ana

bra att du lämnar ut din adress där så jag slipper att bli förvirrad.

2009-03-31 @ 15:45:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback