This conversation is..
Will I blame it on everyone
else like I always do
I'm a coward because of you
I'm finding it hard to explain why I think that I'm right again
I'd love someone else to blame so I'm a coward because of you
And then you try to understand what it takes to be a man
And then you look into your hearts it defines you
Söndagskänslor på en lördag
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.
Idag har jag läst Ninas bilddagbok. Hittades hennes systers också och började gråta.
Fan att livet ska vara så svårt å orättvist ibland.
roligt
Har precis upptäckt att min laptop har en såndär väder-gadget som visar hur varmt/kallt det är å så, men det absolut bästa med den är ordförrådet.
Ord som duggregn finns inte, istället meddelar den att det blir "några regnstänk".
Haha. Jag skrattar lite som Baloo varenda gång.
men jag orkar inte !
Då ska någon ha uppdaterat sin status tre mycket förvirrande gånger å sätta igång hela överanalyseringen igen.
Haha, jag orkar inte. Fan vilket slöseri med tid, jag blir dum i huvudet.
Måste vi hänga på samma ställen så jag vet att vi kommer ses?
Varför har jag alltid nåt gemensamt med dessa puckon, bor på samma gata, hänger på samma pub, umgås i samma kretsar.. Okej visst, man vill ju ha nåt gemensamt när man väl gillar fanskapet, men sen blir det ju bara jobbigt.
Haha. Fan!
vad gör jag nu? Shut down? Snacka om skrattretande jobbigt; skit har ju inte förändrats alls bara för att man åldras, samma problem nu som när jag var 15.
Dags att bli 18åriga Ana som inte brydde sig ett jävla något å dejtade 8 killar samtidigt. Vi gillade henne.
Nu jävlar.
Jahaja
Serdärja, det. var inte trötthet som fick mig att skriva senaste inlägget, det var nog minsann helt ärligt.
Den där känslan av tillhörighet, att jag inte riktigt passar in nånstans...jag hoppades på att det skulle ändras men det gör det fan inte. Känns likadant hela tiden.
Alltså, jag är inte alls lika deprimerad som förra året, men det känns ändå som att jag går omkring å väntar på nåt som inte kommer hända. Eller nåt som inte finns. Jag vet inte riktigt.
Just nu har jag kommit in i ett Timon-mode där "man tror man känner en snubbe" passar in så gott som överallt.
Jag hoppas för mycket. Måste sluta med det. Fast å andra sidan, hur kul blir det då?
Okej vi gör såhär; jag får fortsätta hoppas, i mindre portioner, men sluta leta. Det blir nog bra.
home?
Strongest feeling of not belonging here. This isnt my home. I wish I could just snap my fingers and be in my parents house, to feel like a kid again, having someone tell me it's gonna be alright.
I dont wanna do this. I dont wanna be here.
Wow, it so obvious when I need sleep, haha.
Sometimes you have to forget how you feel and remember what you deserve.
I dont know what I feel. I dont know what I deserve. I only know what I want. I think.
If you're not doing anything to keep me, why do I try so hard to stay? I just can't believe how easy it was for you to let go of it all.
Ridiculous how happy I was last week back home, and now I'm here and feckin miserable again. I hate repeating my mistakes, like I didnt learn from them, when clearly they put me through such an amount of pain I'd never do it again. I should get out of my past and look ahead. Bit tough, but I should manage. People have gone through worse. I suppose I'm just like any other confused 23 year old with a fucked up neighbour.
So. I guess it's time for the "feck you" response and turn my back to it and walk away.
I just wish I didn't have to.
All this will definitely come back to stare me in the face later (again) but I honestly don't know what to do anymore.
History keeps repeating itself, no matter how much I try to change (gör om, gör rätt) and if there's something powerful above those clouds; would you mind giving me a hint on what the hell your plan for me is?
Cos I'm just sitting here, extremely clueless.